Anders G Rättsutveckling u.p.a.
PM 001
I ett specifikt fall, finns något jag liknar vid ett "Svart hål", jag menar alltså inte konsumenträtten i sin helhet.
ARN reder förvisso ut många frågor, dock inte alla och är ingen domstol varför de tillsvidare utesluts ur min utredning.
Gissningsvis vill och kan inte många besöka det "svarta hålet", vilket inte hindrar mig från att diskutera "hålet" och på mitt annorlunda sätt. Det vill säga om jag får lov att tänka fritt.
Det var tydligen Karl XI (1655 - 1697) som ville ersätta de medeltida lagarna med en ny enhetlig lag och som i princip är det den lag vi fortfarande har idag.
De som författade 1734 års lag ville att den svenske bonden skulle kunna förstå lagen och kunna ta dess regler till sig.
Lagarna har under åren ändrats och nya lagar har lagts till, förmodligen med ett godartat syfte. Eller som Karl XV (1826 - 1879) myntade sitt valspråk ”Land ska med lag byggas”.
Det som hänt sedan 1734 och därefter kan på något vis liknas vid ”The Big Bang Theory”, vårt universums tillkomst. Vi har numera en hel vintergata med lagar, förordningar och normer, särskilt det senare när vi studerar PBL och BBR. Idag kan Sveriges alla lagar även liknas vid ett brokigt lapptäcke - en annan metafor.
Inom statsvetenskapen pratar man om regelstyrning (t.ex. lagar) som ett av många sätt att utöva den offentliga makten. Riktade statsbidrag är ett annat styrmedel och information ett tredje, sanktioner ett fjärde.
Alla kan fundera över om inte ingen information och inga beslut också är två styrmedel? Det ingen vet har ingen ont av och ingen vet vad som bör diskuteras, alternativt beslutas?
Kan det tänkas vara så att alla de som ska informera och besluta något, exempelvis domstolarna och andra myndigheter, utnyttjar sin makt genom att inte säga eller göra något?
Domstolarna kanske säger lagom mycket för något måste de väl säga? Nu kom jag på att tänka på Drottning Kristina som lär ha sagt "Man bör säga sanningen, men alla sanningar bör inte sägas" vilket kan vara en smart strategi beroende på vem man är och vad man vill åstadkomma.
Språkbruket 1734 skiljer sig radikalt från det vi har idag. Men vi har fortfarande lagar som är svåra att förstå. Till exempel Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, även kallad för "Avtalslagen".
Jag är inte ensam att finna avtalslagen som lite väl föråldrad, Christina Ramberg i SvJT 2015 eller Avtalslagen 2020
Riksdagsmannen Allan Ekström (M) skrev en motion 1984 i ett till synes uppenbart syfte att försöka stoppa Konsumenttjänstlagen:
Man kan ställa krav på att en lag av denna typ är någorlunda lättillgänglig för konsumenter och näringsidkare, …, och att när man finner bestämmelserna så är de svårtydda och intetsägande. Motion (1984/1985:2833)
Om en riksdagsman hade svårigheter att begripa en lag 1984, så är det inte lättare idag. Avtalslagen från 1915 är från en tid när handeln med hästar, grisar och kor var vanligt och 90-95% av befolkning bodde på landet.
Vi har en mycket dammig lag om skuldebrev från 1936 som är helt obegriplig för en vanlig konsument, men likväl räknas den ”…som en av våra absolut viktigaste lagar...” Källa: Lunds universitet 2022. Idag skriver vi inte på skuldebrev i någon större omfattning. Vi sluter många avtal digitalt, vilket säkert leder till att många hamnar lätt i kreditfällor av olika slag.
De svenska hushållens skulder är i dag nästan lika stora som landets hela bruttonationalprodukt. Hur gick det till när vi förvandlades från Spara till Slösa?
Ulrika Beck-Friis, i tidningen VI 2022.
Riksdagen gör dock försök för att komma till bukt med ovan genom t.ex. genom "Lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler”, ”Konsumentkreditlag (2010:1846)” och ”Skuldsaneringslag (2016:675)
Många konsumenter drar sig för att gå till domstol. Det är därför mycket svårt att ta del av alla fall som blivit avvisade eller de som tvister som inte överhuvudtaget kommer till rättslig prövning. Mörkertalet är säkert mycket stort och vanskligt att bekräfta eller vidimera med mera.
”Att ha rätt är en sak men att få rätt är en helt annan. Tänk på rättegångskostnaderna!” Källor: Okända.
En orolig konsument blir inte tryggare när han eller hon får veta att Rättegångsbalken (1942:740) 13 kap. 2 § är fakultativ (ej obligatorisk) och att somliga yrkanden därmed inte är lämpliga (?) att ta upp till rättslig prövning då ett stort företaget har svårt att kunna försvara sig?
Helt förvirrad blir nog den arma konsumenten när rätten motiverar sitt beslut genom att sedan hänvisa till rättsfall mellan två näringsidkare varav den ena är från USA! Milda makter!
Domstolen har må hända rätt i enlighet med praxis och härskande doktrin? Men varför hänvisar inte tingsrätten till alla stämningsansökningar som avvisats och som gäller konsumenter? Det senare hade varit mer rimligt, logiskt.
Att avvisa ansökningar är möjligtvis en implicit handling som en viss jur.dr. valt att utesluta för att i stället presentera ”Tvistlösningens ormativitet: Konsumentprocess i tre varianter.” SvJT 2022 s. 230?
Inte heller i den annars eminenta läroboken "JURIDIKEN och dess arbetssätt" (iUSTUS 2022) tar författaren upp när en stämningsansökan kan, får eller ska avvisas. Författaren skriver i stället:
En domstol måste alltid meddela ett avgörande i sak och kan inte skjuta frågan ifrån sig.
I boken "Process- och straffrätt för juridisk översiktskurs, tjugofjärde upplagan" nämnar man dock att en domstol ska avvisa (= ej bedöma) en tvist som är av sådant slag att den kan avgöras av en annan TYP av domstol. Det finns ju olika domstolar för olika ärenden. Man skiljer mellan
En tingsrätt ska när det gäller konsumenter svara för viss processledning utan att konsumenten begär det. Källa: Saknas.
Rättegångsbalken 1 Kap. Om allmän underrätt. 1 § Tingsrätten är allmän underrätt och, om något annat inte är föreskrivet, första domstol.
Rör det sig om en tvist som kallas för "småmål", RB 1:3d så kan målet avgöras där konsumenten har sin hem.
RB 10:1 Laga domstol i tvistemål i allmänhet är domstolen i den ort där svaranden har sitt hemvist.
Lydelsen "i allmänhet" låter som det inte alltid ska vara så. Det finns kanske ett undantag? Jepp, när det gäller "småmål".
Det är bra synd ett vissa böcker är så dyra typ Rättegångs&balken En kommentar. Stående order. Bara 6.319 kr (exkl. moms)
3 d § I tvistemål där förlikning om saken är tillåten ska tingsrätten alltid bestå av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken. [så kallade småmål]
Första stycket gäller inte, om en part första gången han ska föra talan i målet yrkar att allmänna regler ska tillämpas och därvid gör sannolikt att den bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rättsförhållanden.
Vi vet att avtalslagen är dispositiv och att vi har avtalsfrihet.
Vi vet också att konsumentköp och konsumenttjänstlagen är tvingande lag, vilket är motsatsen till ovan, medan "Den svenska konsumentprocessen är semi-dispositiv." Källa: SvJT 2022 s. 232.
De materiella reglerna är tvingande för parterna på så sätt att konsumentskyddslagstiftningen inte binder konsumenten vid avtal
som är mindre fördelaktiga än vad lagstiftningen stipulerar. I en tvistesituation i allmän domstol,
eller utanför domstolen, är det emellertid inte något som hindrar att konsumenten accepterar en förlikningsöverenskommelse
vilken innebär att konsumenten avstår från att pröva sin materiella rättighet. Detta innebär i praktiken att konsumenten på samma gång inte är
bunden av villkor som strider mot mindre fördelaktiga villkor men samtidigt är fri att låta bli att göra sin rätt gällande
genom att helt enkelt förhålla sig passiv.
Klart som korvspad
Konsumenten får enligt lagen göra bättre överenskommelser än vad lagen förskriver. T.ex. förlänga ångerrätten till 3 veckor i stället för lagstadgade 2 veckor. Men skulle konsumenten acceptera att ångerrätten är 1 vecka så gäller 2 veckor i alla fall enligt lagen. se "Lag (2005:59) om distansavtal och avtal utanför affärslokaler 2 kap. 10 §".
3 a § Vid huvudförhandling i tvistemål ska tingsrätten bestå av tre lagfarna domare, om något annat inte är föreskrivet.
8 a § I tvist mellan konsument och näringsidkare rörande vara, tjänst eller annan nyttighet som tillhandahållits för huvudsakligen enskilt bruk får talan mot näringsidkaren väckas vid rätten i den ort där konsumenten har sitt hemvist.
Detta gäller dock endast om målet i tingsrätten kan antas bli prövat av en lagfaren domare enligt 1 kap. 3d §. Lag (1989:656). Alltså "småmål"
Det är inte särskilt lätt för konsumenten att veta till vilken domstol han eller hon ska vända sig till? Domstolen svara inte alltid på frågan.
När du ska vända dig till en domstol är tingsrätten det första steget. Till tingsrätten lämnar du in en ansökan om stämning. En ansökan om stämning är en begäran om att tingsrätten ska besluta i en tvist mellan två parter. Om du tvistar med ett svenskt företag är huvudregeln att du ska skicka ansökan till tingsrätten som ligger närmast platsen där företaget är registrerat. Om din motpart är en privatperson blir det tingsrätten närmast där personen bor. Källa: Hallå Konsument 2023-02-08
Om det finns en "huvudregel" så måste det finnas ett, eller kanske fler, undantag, kan man tycka? Och det blir spännande att se vad som händer med vår stämningsansökan. Å andra sidan ska en tingsrätt ex officio överlämna ansökan till behörig domstolen enligt den förträffliga RB 19 kap. 11a §
Rådets direktiv 93/13/EEG (1) (nedan kallat direktivet om oskäliga avtalsvillkor) är ett principbaserat direktiv. Det skyddar konsumenter från oskäliga villkor i alla typer av avtal mellan näringsidkare och konsumenter. Det betyder att direktivet är ett centralt instrument för att uppnå rättvisa på den inre marknaden.
Det vore förstås ett direkt tjänstefel att föreslå domstolarna att avvisa ansökningar, för att lätta på domstolens arbetsbörda, spara in pengar åt staten. Det hade däremot inte varit helt fel att höja tröskeln på vad som inte ska betraktas som ”småmål”?
En tvist runt tre miljoner kan ju rimligtvis vara värda en slant att få prövad, i alla fall värt mer än de måttliga 2.800 kr som det kostar idag. Kanske borde det även finnas ett utrymme för "mellanmål"?
Men jag är mer inne på att det borde finnas en särskild internetbaserad special domstol för konsumenfrågor, en Konsumentbalk? Vi fick ju en Socialförsäkringsbalk 2010.
sid 1 av 3
Regeringsformen (1974:152), en av fyra grundlagar, kan var och en tolka på sitt sätt, jag har min lilla uppfattning:
All (så kallad) offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Men vi kan hoppas att pågående grundlagsutredning 2020 gör att vi konsumenter får som det som jur.kand. Marta Obminska efterlyser, SvJT 2019 s. 671. ”En ny grundlagsutredning”. Marta skriver:
Rätten till domstolsprövning bör stärkas. Utredningen bör överväga om en explicit rätt till
domstolsprövning, likt den som finns i artikel 6 i Europakonventionen bör införas även i
regeringsformen. Genom den förra grundlagsutredningen infördes en
bestämmelse i 2 kap. 11 § 2 st. 1 p. regeringsformen om att en rättegång ska genomföras rättvist och
inom skälig tid.
Det fördes dock inte in någon regel om rätt
till domstolsprövning i sig.
Hur många folkvalda politiker, näringsidkare och konsumenter känner till att vi fick en helt ny konsumentköplag 1 maj 2022?
Lagen gäller köp av en vara, lös sak, med eller utan digitala delar, som en näringsidkare säljer till en konsument men som även innehåller något av en grå zon som leder till en annan besläktad lag, nämligen "Konsumenttjänstlag (1985:716)".
Vi ser hur lagar och §§ korsbefruktar varandra, vilket är typiskt och
kan göra såväl icke-jurister som jurister "galna",
enligt en viss universitetsadjunkt i civilrätt vid Uppsala universitet (2022).
(Det är väl såhär som §§ och kriminella kommer till - via celldelning?)
Vissa specifika tvister är bra krångliga. "Svarta hål"?
Vilken eller vilka lagar ska gälla om vi vill beställa ett småhus och där vår motpart, "totalentreprenören" har tecknat ett "markanvisningsavtal" med kommunen med syfte att genomföra så kallade ”transportköp”
”Transportköpet” är sedan tänkt att det ska överföras till konsumenten som sålunda ska överta avtalsvillkoren, precis som de är angivna i köpekontraktet mellan näringsidkaren och kommunen. Är villkoren skäliga och kända för köparen? Nej!
Vid överlåtelse av fastigheter gäller Jordabalk (1970:994) och kap 4 på grund att här finns vissa formkrav för att ett köp ska vara giltigt. I lagen finns även en grad av konsumentskydd, se 19b §,
En näringsidkare … får inte mot konsumenten åberopa ett köpevillkor som i jämförelse med bestämmelserna i 11-19 c §§ är till nackdel för denne.
Nya hänvisningar till andra §§.
Konsumentköplagen gäller även som sagt köp av varor som ska tillverkas, typ ett småhus i form av en byggsats.
… Lagen gäller inte avtal som innebär att den som ska leverera en vara även ska utföra arbete eller någon annan tjänst, om tjänsten utgör den övervägande delen av förpliktelsen.
Vi måste alltså först reda ut om ”tjänsten” utgör den övervägande delen av köpet vilket inte är helt enkelt. Rör dig om en särskilt kvalificerad tjänst? Motsvarande resonemang framför Sveriges trähusfabrikers riksförbund i ett remissvar, dvs. att det kan uppstå svårigheter fastställa vilken lag som ska gälla.
För trähusföretagen är det ytterst angeläget att deras leveranser regleras av samma lagstiftning. Dessutom är det i praktiken i princip omöjligt att dra en gräns för när leveransen avser antingen allt eller det mesta som krävs för ett färdigt hus - och då en annan lag än konsumentköplagen skulle kunna tänkas tillämpas - eller enbart delar av ett hus.
Byggbranschen har ju ett helt eget dispositivt regelverk i form av AB 04 och ABT 06 och som jag inte diskuterar här, vissa bestämmelser skulle i alla fall kunna vara befogade att åberopa vid en analog avtalstolkning, t.ex. när ska säkerheter utbytas mellan parterna? Inom två veckor enligt AB 04 6:21.
I vilken grad ”Marknadsföringslag (2008:486)” 5 och 6 §§ tillämpas i enskilda fall låter jag vara osagt. Men visst påverkar alla löften de beslut en konsument gör. Vem lockas inte av följande och mycket förtroendeingivande text?
Med totalentreprenad skriver du ett enda kontrakt med oss och sedan tar vi ansvar för hela byggnationen.
Du har full kontroll på ekonomi och hur bygget fortskrider, och slipper dolda kostnader och tråkiga
överraskningar under resans gång.
Vi hjälper dig även i kontakten med kommuner och andra aktörer till exempel vid bygglovsansökan.
Allt för att göra ditt livs affär så trygg som möjligt. Att välja totalentreprenad
är väl investerade pengar med tanke på den tid du sparar och den trygghet du får när du vet att vi tar ansvar
för en av dina allra största investeringar.
Men är löftet bindande? Vet alla vi skillnaden mellan ”anbud” och ”utbud”? Och är det lämpligt att använda sig av begreppet ”Totalentreprenad” när det gäller erbjudande till konsumenter som knappast formulerar några särskilda ”funktionskrav” utan bara önskar sig ett ”Drömhus” med midnattsblå köksinredning?
Undrar om konsumenter vet hur de ska forumulera "Funktionskrav" knappast!
sid 2 av 3
Professor Ulf Bernitz (1936 - 2022) har uttryckt klara synpunkter på hur EU-direktiv bör tillämpas och hur ”Lag (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden” behandlar oklarhets regeln och oskäliga avtalsvillkor. Ulf Bernitz inleder med följande ingress, se SvTj 2019 s. 679, fetstil är mitt bidrag:
EU-direktivet om oskäliga avtalsvillkor (avtalsvillkorsdirektivet) har genomgått en omfattande utveckling i EU-domstolens praxis. Detta har hittills varit föga observerat i svensk rättspraxis; ett läge som inte ter sig hållbart. På viktiga punkter behövs en omorientering. Det gäller bland annat de krav oklarhetsregeln ställer på transparenta villkor och begriplig information i konsumentavtal. Det gäller vidare den viktiga regeln att unionsrätten inte tillåter jämkning av skäliga villkor i konsumentavtal; de ska lämnas utan avseende såsom ogiltiga.” SvTj 2019 s. 679,
Vågar inte våra politiska partier ta itu med hela lagsystemet, som i princip är från 1734? Försöker de möjligtvis lösa samhällsproblem med fler och fler lagar som de mödosamt petar in lite här och där i passande balk? Eller är det som vad som framgår i en av Advokatsamfundet 2022 utgiven skrift: ”Slå vakt om rättsstaten - en skrift om den svenska rättsstaten och dess betydelse.
Juridik är ju buteljerad politik, som Fredrik Wersäll lär ha sagt. Det blir allt tydliare att politikerna slåss om att göra poänger med lagstiftningen. Det ska gå snabbt och man vill inte bli ifrågasatt samtidigt som man vill kunna stoltsera med att det är ”vårt parti” som drivit igenom detta, säger Mia Edwall Insulander. Generalsekreterare Sveriges Advokatsamfund, 2022.”
Det är förmodligen högutbildade jurister m.fl. som formulerar lagtexten och ett lagråd som yttrar sig när lagförslagen läggs på bordet.
Får inte vi vanliga människor chansen att fungera som ”testdockor”, det är ju i alla fall konsumenterna som i slutändan ska kunna sin rätt, enligt konsumentvägledaren Anna Mähler i en SVT-intervju 2022:
Kan man inte sin konsumenträtt, då förlorar man pengar.
Anna har i och för sig rätt i tanken men inte i praktiken. Det är inte rimligt att begära att var och en ska kunna sin rätt såsom lagarna är utformad idag. Skulle alla miljontals läskunniga konsumenter söka in på Universitet och läsa JÖKEN? Och "Konsumentdagarna 2023" riktar sig tydligen inte till konsumenter vilket man annars skulle kunnna tro.
Dessutom är inte lagstiftarna så pass obegåvade att de sågar av den gren som de sitter på, ett högst sannolikt antagande som naturligtvis är bra vanskligt att bevisa. Omvänt, varför skulle de vara författa sådan lagtext? Av vilket skäl?
1) Lagförfattarna ser självklart till att konsumenttjänstlagen inte gäller för dem m.fl. Det är som sagt... inte alltid som sanningen bör sägas.
1) Kommentar: 2023-01-09
Av förekommande anledning vill jag klart dementera påståendet att jag skulle vara någon slags "rättshaverist". Och att jag verkar för någon form av "konspirationsteori". Ett sådant grundlöst påståendet uppfattar jag som ärekränkande.
Jag har framför ett oskyldigt hypotetiskt resonemang i ett politiskt syfte att blottlägga ett problem (dilemma) genom att uttrycka mina tankar, vilket jag anser mig ha rätt till enligt RF 2:1.
Jag misskrediterar inte någon enskild person eller parti.
Det betyder att ett X antal konsulter och advokater inte kan ställas till svars, såvida inte det rör sig om ett strikt culpaansvar. Se även diskursen mellan olika sakkunniga, SvTj 2020 s. 589 och SvTj 2021 s. 48. Men, dåliga juridiska råd kan tydligen leda till saftiga skadestånd, se Studera HD Mål: T 3131:21
…att det var ett bra hus som han själv kunde tänka sig att köpa”, NJA 1998 s. 407.
Ge barnen en god uppfostran, bra utbildning och nytt lagsystem, som idag främst gagnar advokaterna! Tids nog lär vi i alla fall försvinna i ett riktigt svart hål.
Själv tror jag inte att ännu fler lagar löser samhällsproblemen. Ge barnen i stället en god start i livet och en god uppfostran så att de blir goda medborgare som håller sig till sanningen och vedertagna fakta och inte litar på det som visas på TikTok, Twitter, FB, Youtube m.fl.
Jag inbillar mig i alla fall att ”Föräldrabalken (1949:381) 6 kap. 1 §” inte har gett någon större effekt, trots Lag (1983:47) eller den mer drastiska ”Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga”. Likväl vore det kanske på plats att föra in ett nytt modernt lagsystem som flertalet medborgare kan förstå sig på?
Det tog runt 50 år innan Karl XI (1655 - 1697) fick se Sveriges rikes lag där han satt i himmelriket.
Stackare!
Publicerad: 2022-12-19
Uppdaterad: 2023-02-11 11:23
sid 3 av 3