Anders G Rättsutveckling u.p.a.
PM 003
Ur ett konsumentperspektiv är Rättegångsbalken (1942:740) inte alls som den borde vara då 13 kap. 2 § har någon form av förrädisk snubbeltråd.
Tingsrätten (T 2253-22) kan uppenbart avvisa en stämningsansökan och kanske på grund av ett litet och föråldrat ord ”må”, som i sin tur betyder:
”Kunna, rättighet eller förmån eller uttryck för att man överlåter något att göras av en annan”.
Tingsrätten kan även utelämna en tydlig och logisk förklaring till varför man har beslutat som man gjort!
En god regel är att anpassa texten i ett meddelande beroende på vem som är mottagaren. Det är inte svårt att svänga med krångliga ord.
Hur ska man få reda av vilken anledning en stämningsansökan avvisas? Hittills har jag inte fått något svar i den juridiska litteraturen. (Jag har väl inte haft tur än?) Det borde rimligtvis finnas en regel eller norm som reglerar denna fråga med tanke på vad Regeringsformen 11 kap. 3 § föreskriver?
Rättskipningens självständighet
3 § Ingen myndighet, inte heller riksdagen, får bestämma hur en domstol ska döma i det enskilda fallet eller hur en domstol i övrigt ska tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall. Ingen annan myndighet får heller bestämma hur dömande uppgifter ska fördelas mellan enskilda domare. Lag (2010:1408).
Om domstolen inte följer en av Riksdagen fastställd lag kan riksdagen inte korrigera domen även om alla i riksdagen anser att domen är fel och inte i enlighet med vad som var tanken med lagen? Inte sannolikt att så sker, men i alla fall. Vi kan ju alla fall trösta oss med att det inte längre finns något dödsstraff i Sverige, inte än så länge.
En annan tänker lite försynt på följande affärer:
och varför inte även ägna ett kort ögonblick åt vad som hände stackars
Så länge lagstiftningen följer någon form av god och hög moral så kan vi kanske vara tämligen lugna. Men det ska inte vara för enkelt att ändra en grundlag, annars blir som i några grannländer.
Rättegångsbalk (1942:740) 13 kap. 2 § Talan om fastställelse, huruvida visst rättsförhållande består eller icke består, må upptagas till prövning, om ovisshet råder om rättsförhållandet och denna länder [Se SvJT 1974 s. 474] käranden till förfång [nackdel].
Beror sakens prövning av frågan, huruvida visst rättsförhållande, som är stridigt mellan parterna, består eller icke består, må ock talan om fastställelse därav upptagas.
Är i lag eljest stadgat, att fastställelsetalan i visst fall må upptagas, vare det gällande.
Men det viktiga begreppen i 2 § är ”rättsförhållande” vilket kan vara ett avtal och ovisshet är när något inte är klart och "förfång" som innebär att konsumenten kan förlora sin rätt till något som avtalet föreskriver, såida inte domstolen fastställer att avtalet är fullt giltigt.
Så uppfattar jag lagtexten i alla fall. Men sedan kan det förstås finnas någon annan lag som säger något helt annat. Men är inte konsumenträtten en tvingande lagstiftning som domstolen ska hantera Ex officio"??? Men vem har sagt att juridik skulle vara lätt?
"Huruvida" det fina ordet ”eljest” betyder ”annars” råder det viss ovisshet om, möjligtvis inte för en äkta norrbottning född i Boden 1957. SAOB,
Lagstiftarna befarade redan vid tillkomsten av rättegångsbalken att domarna med flera skulle nedsjunka till formalism och bokstavsträldom, i stället för att visa empati och social vidsynthet, se SvJT 100 år s. 258
Konsumenter kan inte sin konsumenträtt eller vet hur man ska gå till väga för att få en tvist avgjord i domstolen?
Det ställs mer eller mindre krav på att konsumenten ska anlita en advokat för att få rättshjälp. Men var hittar en konsumen en advokat som behärskar konsumenträtten?
Konsumentvägledare kan bara ge vägledning och konsumentrådgivare kan bara ge råd. Men de senare har förvisso en fot in i Konsumentverket som skulle kunna förträda konsumenten, om KOV/KO så önskar och vill.
Du har ingen rätt till rättshjälp om du tjänar mer än 260.000 kr per år. Men har du ett rättskydd genom någon av dina försäkringar kan du inte få rättshjälp. Då ska i stället rättsskyddet täcka delar av dina kostnader. Kontrollera med ditt försäkringsbolag om försäkringen täcker tvisten.(Domstol.se 2023-01-30).
Med andra ord, en konsument kan inte hävda sin rätt och måste sålunda anlita en advokat som knappast finns enligt Folksam. Tjo flöjt!
KOV kan och får väl inte heller rekommendera någon särskild advokat?
Sök Advokat och försök finna någon med särskild inriktning mot Konsumenträtt. 😀
En konsument kan mycket väl förlora i rätten enbart på att hen gjort ett processuellt misstag, nämligen genom att inte åberopa en ”omständighet” hen lätt kunna bevisa, lär någon har skrivit sagt, troligtvis Stockholms tingsrätt i någon proposition.
Med ”omständighet” avses här ett rättsfaktum som kan definieras i tre punkter: fritt taget ur ”Process- och straffrätt - för juridisk översiktskurs”, upplaga 24:4, Professor i processrätt, Wolters Kluwert förlag 2017:
sid 1 av 3
I inledningen till sitt betänkande lämnar processkommissionen en redogörelse för de viktigaste bristerna i vårt rättegångsväsen. Kommissionen erinrar därvid om att man vid ett angivande av de allmänna krav, som böra ställas på en god rättegångsordning, plägar säga, att den skall garantera rättsskipningens säkerhet, skyndsamhet och billighet
Det där med billighet kan vara svårt att kombinera med säkerhet och skyndsamhet, såvida man inte sätter i system att avvisa avsökningar - går det så går det?
Och KOV uppmuntrar inte precis oss vanliga konsumenter att vända sig till domstolen. Hur skulle det se ut och vad skulle det inte kosta för staten? Domstolarna kostar väl nog så mycket redan? Och det kostar onekligen en hel del att utbilda alla rådhen m.fl. i Konsumenträtt!
"Domstolsverket ber regeringen om mer pengar. Utan ökat anslag bedömer generaldirektör Martin Holmgren risken för att mål läggs på hög och att handläggningstiderna blir mycket långa som överhängande." (https://inkopsradet.se/ 2019-02-28)
Det vore helsnurrigt om konsumenter gick till domstolen oftare än vad de gör. Tänk på hur många konsumenter det finns.
Men går man till domstol mot sitt mot "bättre vetande" så kan man dömas till böter, enligt RB 9:1-2.
Eller som en branschkollega uttryckte saken: "Det var bättre förr när man ingenting visste" Så sant.
”Den som förlorar målet behöver oftast betala motpartens rättegångskostnader, men i vissa fall är möjligheten att få ersättning begränsad”.
Oddsen att vinna ett mål verkar alltså vara ringa och kanske på grund av rådande rättsläge, vad vet jag? Det är väl som det sägs inom statsvetenskapen:
Konsumentlagarna blir fler och fler, mycket tack vare EU-direktiv typ ”Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal”, en tydligen föga tillämpad lag trots 30 år på nacken.
Läs vad Ulf Bernitz skriver i Svensk Juristtidning
Läs gärna den grå listan i Rådets direktiv 93/13/EEG,
Konsumentlagarna är dessutom redan väldigt många, vilket gör det mycket svårt att känna till sin rätt, eller såsom en konsumentvägledare framförde i en SVT-intervju 2022.
”Kan man inte sin konsumenträtt, då förlorar man pengar”.
Det kan även vara svårt för juristerna att kunna den stora mängden konsumentlagarna, och inriktningen mot konsumenträtt är säkerligen mindre intressant. Att företräda enskilda konsumenter är förmodligen inte särskilt vinstgivande när gruppen näringsidkarna är en mer betydligt penningstarkare kundgrupp.
(Konsumenköplagen har förnyats 3 gånger [1973, 1990, 2022] i sin helhet medan rättegångsbalken från 1942 består och har blivit ändrad otaliga gånger?)
"Konsument" resulterar i 294 författningar (lagar) vid sökning Riksdagens hemsida 2023-01-07! Uppskattningsvis finns det 60 lagar som berör husbyggen och fastigheter.Pust och stön!
....Intressant, det börjar likna tiden före 1733!
En fråga infinner sig när konsumenten enligt Skadeståndslag (1972:207) yrkar på ett skadestånd,
1 kap. Inledande bestämmelser
1 § I denna lag meddelade bestämmelser om skadestånd tillämpas, om ej annat är särskilt föreskrivet eller föranledes av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden Se även https://lagen.nu/begrepp/Skadestånd
Konsumenten kan t.ex. häva ett avtal enligt Konsumentköplag (2022:260) 6 kap. 1 § eller Konsumenttjänstlag (1985:716) 31 § och kräva ett skadestånd, vilket är "särskilt föreskrivet" i lagen.
Tillämpas ABS 18 [Allmänna Bestämmelser för småhus] i ett avtal så hänvisar bestämmelserna till Konsumenttjänstlagen. Och om ABS 18 inte tillämpas så gäller Konsumenttjänstlagen i alla fall eftersom näringsidkaren inte kan avtala bort en tvingande lag. Det är ju toppen!
Även en ”obefogad hävning” är ett avtalsbrott, enligt en professor, Länk till https://svjt.se/svjt/2020/590. Därom lär det inte förekomma något tvivel.
Alla känner inte till att skadeståndet kan omfatta såväl direkta kostnader och även indirekta. Om det t.ex. blir nödvändigt att häva ett avtal pga att näringsidkaren inte kan eller inte vill leverara varan då kan Konsumenten kan då enligt Konsumentköplagen (2022:260) 6 kap. 4 §
"Om köpet har hävts och konsumenten gjort ett täckningsköp till högre pris, omfattar skadeståndet ersättning för prisskillnaden mellan de båda köpen,...."
...konsumenten tillerkändes en tvingande rätt till ersättning för i princip all ekonomisk skada som tillfogats honom eller henne på grund av ett fel eller ett dröjsmål på näringsidkarens sida. "Konsumenttjänstlagen - en kommentar", andra upplagen s. 430, Justitieråd HD, Norstedts Juridik 2020
Ovan enligt en jurist med "lång erfarenhet av alla slags tvister i och utom domstol." Och inte hittar jag något om "frånträda" den juridiska litteraturen?
Under 1200-talet börjar vi kunna se nedskrivna lagar och som går under benämningen ”Landskapslagar", främst äldre Västgötalagen, senare Östgötalagen jämte Upplandslagen daterad till 1296.
Totalt fanns det runt 13 landskapslagar varvid Kung Magnus Eriksson försökte kring 1340 få till stånd en allmän landslag som sedan runt år 1440 omarbetades under kung Kristofer av Bayerns regering.
Cirka 350 år senare lät Skånes salige befriare Kung Karl XI påbörja en reformering 1686 av landslagen. Dessvärre fick kungen inte se lagen i färdigt skick. Stackare - varför ska allt ta så lång tid, tänkte han säkert!
En för hela riket ny lag tillkom 1734 och som i princip gäller än idag. Lagen var skriven så att även bönderna skulle förstå den. Naturligtvis har denna lag med åren blivit föremål för otaliga diskussioner, ändringar och tillägg.
Lagen bestod av 9 så kallade ”balkar”.
I rådande lagstiftning har vi 11 balkar och här intresserar vi oss enbart om Rättegångsbalken (1942:740) från 1942.
Fast egendom är jord enligt JB 1:1. Vilket inte betyder att att jorden alltid är fast. Och fast egendom kan bestå av vatten som inte upplevs som särskilt fast. Klurigt med begrepp. Vilket krånglar till det ibland och kanske till och med ofta?
Vad menas med Doxologi och Episteme?
Axiom, Diskurs, Anomali och Paradigm vet säkert alla vad det betyder, inte sant?
sid 2 av 3
Lagrådet yttrande redan år 1940 i Prop. 1942:5 s. 156 följande:
”Arbetet på en allmän reform av vårt rättegångsväsen har med längre och kortare avbrott pågått i etthundratrettio (180) år. Under sitt nuvarande skede, som daterar sig från processkommissionens tillsättande år 1911, har arbetet bedrivits efter ett av statsmakterna fastställt program, vilket väsentligen avviker från den hos oss eljest brukliga ordningen.”
Oklart vad de menade med "...eljest brukliga ordningen?"
Lagrådet, s. 189, tar emellertid inte upp hur ordet ”må” i 13 kap. 2 § ska uppfattas (tolkas) och inte heller Departementet. Kanske fann alla experter att 13 kap. 2 § var tydlig och solklar?
Eller som en arbetkollega sa, såsom informationsansvarig, "Vår policy är kristallklar" och jag svarade "Ja ingen ser den".
Eller är det kanske bra med otydligheter som ett antal jurister och advokater kan tjäna pengar på och som kan motivera en golfrunda?
Rättegångsbalken blev utfärdad 1942 och har därefter blivit ändrad 363 gånger t.o.m. SFS 2022:1532.
Vi får väl se om det efter blott 50 år blir en helt ny Rättegångsbalk, ingenting verkar ju inte vara för evigt, förrutom möjligtvis detta axiom?
Idag är rättegångsbalken hela 80 år räknat från 1942 och kom till efter 208 år räknat från 1734.
Det fanns en del juridiska experter som i samband med rättegångsutredningens arbete 1983 ansåg att;
”…vi har världens bästa Rättegångsbalk.”
och en annan ansåg: se svjt.se/svjt/1983/741.
”Rättegångsbalken är en högklassig lagstiftningsprodukt”
Jo allt, eller det mesta, är väl relativt, beroende på vart man befinner sig och vem man är?
Den oinvigde läsaren bör förstås känna till att 1983 hade vi inte persondatorer, mobiltelefoner, internet, bank-id m.m.
Och konsumenträtten var inte särskilt långt utvecklad 1983. Nu är den dessvärre den och lagstiftningen för övrigt väldigt invecklad.
Med hänvisning till mitt växande, smått galna och fanatiska, intresse för Konsumenträtt, så borde, nligt min mening, Rättegångsbalken 13 kap. 2 § åtminstone ändras och förtydligas så att konsumenter lättare och smidigare får sin sak prövad offentligt, det vill säga när det finns särskilda så kallade Rättsfaktum.
Men varför inte även önska sig en egen och ändamålsenlig ”Konsumenträttsbalk” eller varför inte, en helt splitterny Svensk Lag med tanke på att nuvarande är från 1734?
Vi får väl se vad Ju 2020:04 2020 års grundlagskommitté kommer fram till. Kanske blir det lite nya lagar som man fösiktigt smyger in lite här och där?
Men vore det inte hög tid för en mer tidsenlig och progressiv lagstiftning med hjälp av ny modern teknik i stället för en gammal regressiv?
Bilder säger mer än tusen ord, sägs det!Att förfina den 80 år gamla rättegångsbalken verkar ju vara som att ösa vatten ur ett läckande gammalt vrak när man i dessa tider borde vara på torra land och ha ”torrt om fötterna” för att se ”hur landet ligger”?
Tänk på hur vi först blir till, föds, börjar som krypa, tala, växer upp, mognar och till slut åldras och dör, under tiden får vi kanske barn som för släktnamnet vidare? Motsvarnde gäller för lagar, nationer och civilisationer, jorden och även vintergatan.
Men när allt är slut så börjar väl allt om på nytt och i all evighet, vad skulle annars hända? Ingenting?
Progressiv: positiv till förändringar och utveckling särsk. i politiska el. sociala sammanhang (ofta i riktning mot fördjupad demokrati och avskaffande av orättvisor).
Regressiv: verkar i motsatt riktning mot den normalt förväntade el. avsedda.
Publicerad: 2023-01-02
Uppdaterad: 2023-01-31 13:26
sid 3 av 3